Här presenterar jag några av Hjalmar Gullbergs dikter.

Till en näktergal i Malmö Från vilket paradis är stämman lånad, som tränger in i rummet, där jag bor? Så sjöng du, när jag föddes i din månad, för en förtvivlad kvinna, som blev mor. En majnatt hände det, som ingen visste; vår stora hemlighet kom ingen åt. Den, som försökte spåra oss, tog miste: i toner dränkte du min första gråt.

Som lyftbron 1958

Som lyftbron, medan klockor ger signalen till rast för motorfordon bakom fällda bommar, går upp i vinkel mot kanalen och alla fartrekord är avbeställda i den trafik som för en stund har stannat: på glänt har öppnats dörrar som blev smällda igen och för de flesta finns ej annat att göra än betrakta Bornholmsbåten som glider fram så långsamt, så förbannat långsamt i en till synes självbelåten grandezza mellan stränder i förstening - så sätter jag stopp för den tomma ståten av rim som har fått löpa utan mening, när du tyst nalkas mig för att begära ett ögonblick av andrum och försening... Så sjunker lyftbron. Levernet är nära.

Ur Ögon,Läppar

Till den bländande vita randen mot väggen av junis grönska (när sångkören tystnat, mot kvällsdags) kom ett rådjur och åt jasminer