Här presenterar jag några av Caroline Stenbocks dikter.

Hastiga farväl är ej för mig glöm fort,kom över- nej Smärtsamt var vårt liv ihop innanför vår grind en grop grävde vi och lade där fågeln den som var oss kär.

Segelbåten den du ägde låg vid bryggans skymda läge. Såg dig segla själv i strömmen bort från mig i djupa drömmen.

Glädjen av ditt sällskap - ja det var allt jag för den sommaren begärde. Men du var inte där, du hade en annan i din tanke... som flög ut över vattnet ...och aldrig kom igen till mig.

Novembervindar vad ni sliter i förtvivlans hårda bröst. Kan ni ej mig ge tillbaka mannen som ni tog från mig.

Sommarvind du har mitt hjärta värmer än min blekta kind. När jag i mitt kalla slott går drömmer, längtar jag till dig.

Brister nu din hårda röst? Ger du mig till slut din tröst? Får jag glada livet åter? Se nu inte hur jag gråter.

Ute på den gräsbevuxna ön tog vi åter kärleken så skön. Sommarkvällar i liguriskt ljus drömmar, kyssar, havets brus famnade i röda himlars färd kom en ny och lycklig värld.